Gravidsur

Idag är jag gravidsur. Jag antar att jag är på god väg in i den här perioden som alla säger kommer, när man bara är asless på att vara gravid och vill få ut ungen. Det känns väl i och för sig som att jag har varit less ända sedan dag ett (trots lätt och okomplicerad graviditet för det mesta) men nu börjar det bli på ett annat sätt. Tålamodet börjar ta slut. Bägaren rann helt klart över när den här fotsmärtan gjorde entré. Nu kan jag inte göra något alls förutom röra mig mellan hemmet och jobbet och när jag slutar jobba, ja då kommer jag sitta där i soffan och vänta på bättre tider i X antal veckor. Jag vill ju vara glad och förväntansfull, peppad och ha energi till att göra alla de där sista grejerna innan bebisen kommer. Inte vara som nu, sur och less.

En annan sak som har irriterat mig jättelänge och som jag verkligen inte har kvar något tålamod för längre är hur folk stirrar på mig när jag är gravid. Alltså verkligen glor! Jag begriper inte varför? Det är framför allt andra kvinnor som stirrar och de gör det inte diskret. En del har hakan nere vid naveln. En del vrider bara på huvudet väldigt odiskret. Vad stirrar de på? Har de aldrig sett en gravid kvinna förut? Ser jag jättekonstig ut? Har jag spillt? Jag tycker jag ser ut ungefär som vem som helst men med mage (tills haltandet började) och kan för mitt liv inte begripa varför alla dessa människor helt ogenerat stirrar på ett sätt jag tycker är rakt av ofint! Sänder en medkännande tanke till alla de personer med ett handikapp eller en sjukdom och som blir utstirrade jämt, varje dag, året runt, antar jag. Det blir ännu tydligare under solglasögonsäsong när stirrarna tror att jag tittar rakt fram och inte ser hur de vänder på skallen. Jag brukar försöka stirra tillbaka när det går eller redan när jag märker att de är på väg att börja glo få ögonkontakt och titta stint på dem. De flesta vänder bort blicken då. Men jag är så, så less över att det ska vara såhär.

Sen hinner jag inte kliva in på kontoret förrän jag får kommentaren ”Och din mage blir bara större och större!”. Va? Är det sant? Nähä? Det hade jag inte tänkt på! Undrar vad det beror på? Nu när du säger det känner jag mig faktiskt lite svullen. Alltså people! Lär er uppföra er.

I eftermiddag har vi vårt tredje tillfälle av amningskursen vi går. Jag vill inte amma längre. Känner extremt stor olust inför det hela. Jag vill bara ha tillbaka mig själv. Nu. Igår läste jag att små barn kan vara utan sin mamma lika många timmar som de är månader gamla. Det vill säga när bebisen är en månad kan man lämna den en timma, två månader, två timmar. Och så vidare. Är detta på riktigt? Den här fjättrade känslan har ju i så fall bara börjat!

Ja, jag är verkligen gravidsurast i Stockholm känns det som. Nedan ett exempel på hur folk kan se ut när jag passerar dem på stan.

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s