Jag är gravid och jag har så satans ont i foten

Har läst att gravida ofta får ont i fötterna och varit ganska säker på att det skulle drabba även mig. Jag har låga fotvalv, pronerar och det har till exempel gett mig knäproblem genom åren om än aldrig ont i själva fötterna. Fram tills nu. Nästa vecka är min sista jobbvecka och jag hade nästan ropat hej. Jag var i mål med bröllopsdeltagande i Dalarna och en heldagsfruhippa och nu skulle jag i godan ro luta mig tillbaka och njuta av min ledighet. Ryggen kommer att gilla. Fogarna har mått så himla bra på sistone. Jag är fortfarande smidig och går omkring som vanligt förutom extra andfådd. Lite väl stillsam ledighet för att vara jag skulle det väl bli, men jag skulle promenera ner till vattnet, dona en hel massa hemma och passa på att luncha och fika med olika kompisar. Det är bara det att jag helt plötsligt har fått så fruktansvärt ont i min ena fot! Har över en natt typ fjättrats till hemmet.

Det kom i fredags kväll från ingenstans och jag tänkte att det nog är borta nästa dag. Sånt som dyker upp plötsligt brukar försvinna lika snabbt. Men nä. Värken höll i sig och efter heldagen igår hade jag g.a.n.s.k.a ont. Dessutom kände jag att haltandet och de konstiga fotisättningarna direkt började ha inverkan på mina fogar. Bestämde mig för att ta det lugnt i dag och gå så lite som möjligt. Med andra ord stanna inne hela dagen (en solig dag i juni…). Men det gick bara inte utan jag följde med Jens till Kungens kurva och hämtade matstolar som vi beställt och råkade köpa några fler bebisplagg (jag är helt otrolig). Stapplade fram med myrsteg och led. Lika mycket av smärtan som att jag nu, precis som alla andra jag sett och tyckt lite synd om, vaggar fram som ett otympligt preggo till synes öm överallt. Jens hävdar att jag inte vaggar, att jag bara går väldigt långsamt. Men i torsdags gick jag ju precis som vanligt! Jag njöt i alla fall av det, faktiskt varenda dag tänkte jag att varje dag jag mår bra är jag tacksam för. För jag har ju sett och hört och läst hur det kan bli.

Retirerade hemma i fåtöljen och nu känner jag hur även den andra foten börjar ömma på samma sätt. K.a.t.a.s.t.r.o.f. Det är fem veckor kvar till BF, prick. Det kan alltså dröja sju veckor till bebisen kommer. Jag står inte ut så här i så många veckor, att vara oförmögen att gå ut och ens köpa en glass, i högsommaren, när jag är helt ledig. Ska jag bara sitta här? Och därmed bli ännu tyngre? Vilket jag tror är anledningen till fotens klagosång. Samt på universums mest deppiga humör.

Jag räknar i alla fall iskallt med att slippa vara invalid ganska snart efter att bebisen är född, men det beror väl på hur ilsken foten hinner bli. Tyvärr har jag ju vinkat adjö till antiinflammatoriska grejer på obestämd tid i och med graviditet och amning. Tankarna snurrar. Vad ska jag göra hela sommaren fram till bebis kommer? Under förlossningen ska man ju vagga omkring så mycket som möjligt, så opraktiskt att det inte är sant! Vad ska jag göra när bebis har kommit ut? Kommer jag kunna promenera med vagnen?

Är det någon annan som har haft ont i fötterna som preggo? Vad berodde det på? Fick ni hjälp av någon? När gick det över? Hur många kilon kan man hoppas tappa typ första en, två veckorna? Jag har för övrigt ont i trampdynan precis bakom tårna. Framför allt under min ”pektå” eller vad den kallas. Är rädd för att det är en stressfraktur.

Känner mig för tillfället som en amerikan, som går runt med gympaskor inomhus. Har även mina specialilägg istoppade. Pliktskyldigt.

Bild

 

Annonser

14 reaktioner på ”Jag är gravid och jag har så satans ont i foten

  1. Jag hade inte ont i fogar eller fötter men, ang vad du tappar på första/andra veckan: beror på vad du gainat såklart, men jag gick upp glada 18 kg och hade väl sisådär fyra (?) kvar efter 2 veckor. Dvs man går ned massor, tio kg bara vid förlossningen. Kom också på att jag stukade foten så in åt helvete typ vecka 20 och var inne på akuten, som sade att naturen inte var smart nog att mjuka upp ligamenten bara där de behöver mjukas upp, utan alla är liksom softare under preggotiden. Vilket innebär: lättare att stuka. Förmodligen svårare att stötta upp där de behövs, liksom. Dumt. Detta samt att det bröst som ej ammas på läcker vid amning, är två rätt osmarta grejer naturen inte tänkt till kring.

    1. Det där med att läcka vid amningen alltså: så JÄVLA opraktiskt. Måste ju vara en kvarleva från att man hade många barn tätt och kanske behövde amma flera barn samtidigt?

  2. Jag har gått upp 13 kilo. Och det är ju några veckor kvar. Barnmorskan säger ät mer och gå gärna upp mer (eh jaha) och nu har svärmor stämt in i kören också. Hon gick upp 12 totalt och snabbt ner 17. Har väl aldrig varit pepp på att äta upp mig ännu mer men nu känns det verkligen som en dålig idé för foten. Hänger nog ihop med att man är så uppmjukad och på det tung! Men då kanske det kan stabilisera sig snabbt också. Faaast, man är väl sådär mjuk när man ammar också?!

  3. Jag minns inte exakt hur jag hade ont, men jag hade ont i fötterna på slutet. Kanske inte smärta som du verkar ha, men en ömhet. Antiinflammatoriskt kan du väl äta sen när du ammar iaf? Typ Ipren? Funkar inte alvedon nu? Det är ju OK att äta under preggotiden. Jag gick nog upp ca 15 kg som du vet, och hade tappat 8 när vi kom hem från BB om jag inte minns fel. Inom en vecka var 10 kg borta. Så man känner sig omedelbart väldigt mycket lättare.

    Lider iaf med dig. De sista veckorna alltså = not fun. Det finns ju en anledning till att jag spelade candy crush till förbannelse och blev förbannad på alla som bara ”viiiila nu och njuuuut innan bebisen kommer!”.

    1. Ja! Vilohetsen! Jag vill göra allt utom att vila. Egen tid, alltid trevligt ja, ska passa på. Men vila?! Ännu mer?

      Alvedon kan man äta ja, men det dämpar bara det onda ju, tar ej bort. Gillar Voltaren och Dikoflenak (låter som värsta pillerknarkaren nu) och de känns inte anningsvänliga men får kolla upp. Mildare grejer som Ipren kanske man kan ta ja…

      1. Alla de ska vara OK att amma på!

        Och precis, vila är det sista man vill. Och den här: ”sov mycket”. Alltså, det gick liksom inte att sova mycket på slutet? Fy. Mitt enda tips är att liksom försöka hitta NÅGOT som du tycker är okej att göra inomhus och hemma och göra det. Oavsett om det är att äta 100kg godis per dag eller sitta i soffan och spela spel. Jag grät VARJE dag, varje morgon de sista veckorna. Det var hemskt.

    1. Har hört väldigt olika om Voltaren. Allt från big no no till de som blivit uppmanade att äta det. Fast ja, som gravid alltså. Var det BB så var ju bebis ute antar jag? 🙂 Vad bra om man kan äta det trots amning!!

      1. Jag fick Voltaren på BB. Kuren två voltaren och två alvedon tror jag, när livmodern drog ihop sig så in åt helvete (fick medicin för att den skulle dra ihop sig snabbare än vanligt). När jag hade mjölkstockningar som värst blev jag rekommenderad Ipren + Alvedon. Bra ställe att kolla upp om medicinen är ok är här: http://www.janusinfo.se/ –> Läkemedel och amning.

      2. Ja precis då var bebis ute och jag ammade! Hade ont av bristningar mm och blev uppmanad att äta just alvedon och voltaren/diklofenak i kombo av personalen på bb. Det gjorde jag och det gick bra då! Under graviditet har jag inte koll…

  4. Ipren + Alvedon, nomnom. Bästa kuren! Just det, janusinfo var det någon mer som tipsade mig om. Ska kika där. Fast jag är i vecka 36 och bebis kan ju vänta med ankomst i hela sju veckor till. Känns som jag kommer hinna få rätt ont i foten tills dess.

  5. Har faktiskt varit gråtfri ganska länge nu. Värre var det i början. Hej och hå. Men nu är det nog dags snart igen…. Det blir väl böckerna jag får ty mig till. Så länge ögonen inte lägger av kan jag ju läsa! Och så ska jag laga jättemycket mat och bullar så vi har goda grejer i frysen att äta av som nyblivna föräldrar. Men att inte röra på sig. Fy. fan.

  6. Hej! Jag hittade din blogg när jag googlade på ont i foten gravid. Jag vet att detta är ett gammalt inlägg men jag skulle vara så himla tacksam om du svarade ändå. Jag fick nämligen ont i ena foten över natten och precis som du skriver trodde jag att det skulle försvinna lika plötsligt som det kom men det har det inte gjort och nu börjar jag bli orolig. Jag är bara i vecka 10 men jag haltar liksom fram för att det gör så ont. Ingen värk alls i hälen men sidan av foten gör as-ont och det känns som att hela trampdynan inte tar i marken utan bara sidorna, ungefär som foten är formad som tacos man har vikt på mitten på längden. Haha! Jag undrar om du fick bukt med ditt fot-ont och om du tror att du har samma problem som jag. Hoppas du kan svara 🙂

    1. Hej!

      Vet ju inte alls om vi har samma men kan ju berätta hur det var för mig:) Fick ont väldigt plötsligt i slutet av grav. Jag har alltid haft låga fotvalv och jag tror mina fötter blev ännu mer utplattade av relaxinet i kombination m att jag vägde 15 kg extra. Det tror jag gav mitt onda. Jag gick efter det uteslutande i bra skor, oftast mina träningsskor. Inga ballerinas, Converse ell klackar t ex. Det hjälpte! Hade även inneskor i ett par veckor vilket avlastade o hjälpte. Tror jag var helt bra innan förlossning. Började jogga när mitt barn var 4 mån och det gick bra. Nu är Alva 13 mån o hela f-ledigheten har jag bara gått i bra skor samt gjort ilägg. Men inne är jag barfota:) Har haft flipflops i trädgården och så men inte gått omkring i annat än bra skor. Går ibland i vanliga/sämre skor nu, kan få trött-ont då men det lägger sig! Jag har som sagt platta fötter som liksom faller inåt när jag står och går. Tror det var anledningen till mina problem. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s