Trodde jag skulle föda barn i natt

Sent igår kväll trodde jag att nu kommer bebisen.

Jag låg och höll precis på att somna. Bäbbson hade hållit på och bökat runt en stund, lite längre än vanligt, men somnat till som hen brukar efter ett tag. Plötsligt väcks jag ur mitt halvsovande av någon slags mensvärksliknande känsla. Jag blev på två röda klarvaken och låg med uppspärrade ögon i mörkret och tänkte – att nu kommer bebisen! Vem fan har mensvärk när hon är gravid liksom? Och de här ”träningssammandragningarna” (som jag knappt haft några för den delen, när magen blir hård och liksom sugs ut) känns ju inte alls så här. Har hört att förlossningsvärkar är mer lika mensvärk, gånger en miljon. Tänkte på att Bäbbsons grejer inte är iordningställda än, att vi inte har tvättat precis allt och jag framför allt inte alls är redo att föda barn just precis nu! Det gjorde ganska ont tycker jag, mest för att det kom så plötsligt tror jag. Vid närmare eftertanke var det nog som en droppe i havet av smärta och höll inte i sig särskilt länge. 30 sekunder? Men jag hann ändå bli lite sådär tung och illamående och liksom uä.

Men sen avtog det lika snabbt som det dykt upp utan att komma tillbaka mer. Men det slog mig där och då att föda barn kommer göra så jävla ont.

Annonser

11 thoughts on “Trodde jag skulle föda barn i natt

  1. Spännande 🙂 dom där onda sammandragningarna kan man ju dras med ett tag. Har för mig att jag hade dem nån månad i alla fall.

    1. Men herregud hur vet man vad som är vad då? Alltså vad som typ är lite hederlig livmodermotion och vad som är början på latensfasen. Jag antar att man bara får vänta och se…

  2. När dte är värkar så är det oftast mer regelbundet, de håller i sig ca en minut, sen paus x antal minuter och så värk ca en minut. Och så accelererar det liksom, och jag lovar att du märker skillnaden! Sammandragningar är mer oregelbundna.

    När jag skulle föda kasper hade jag haft förvärkar ett bra tag, men på natten, kom de mer regelbundet, jag blödde lite. Det blev värre fram på morgonen, men jag halvsov och mellan varje värk somnade jag om – tills slut blev det typ bråttom…jag hade dessutom lagt mig på soffan för jag ville inte ”störa robert” när han sov så han visste ingenting. Snacka om att ha blivit helt knäpp 🙂

    Men i alla fall, skillnaden är regelbundna värkar som håller i sig. De känns som kramp.

    1. Okej! Check! Fattar att de såklart blir mer regelbundna och återkommande, men man skulle ju vilja veta när man känner första krampen att this is it! O inte varje natt livmodern träna tänka AHHH JAG SKA FÖDA BARN!

  3. Enligt min erfarenhet så är det inte så att man vet. Det kommer smygande. Och du behöver knappast ha panik för det tar ju ganska många timmar från första värken innan det är dags för förlossning. Så du hinner förbereda dig och vänja dig vid tanken 🙂 Dessutom, vaknar du på natten med värk så kan du ju lugnt somna om, du vaknar ju ändå av nästa värk och nästa. spar på krafterna och sov så länge du kan.

    1. Mmm absolut. Är nog inte så panikslagen som jag låter egentligen. Blev bara lite perplex i natt vid premiären 🙂 Sen har min mamma och mormor fött alla sina barn snabbt och inte märkt av sina latensfaser. Citat mamma ”Vi åkte in direkt värkarna började hemma, jag kände ju att du var på väg ut!” En timma och fem minuter senare var jag levererad.

      Bara för det kommer det väl ta 72 timmar för mig.

  4. Alltså, jag fick ju också höra det där med att ”man märker” när de riktiga värkarna kör igång (istället för förvärk, en sån som du säkert kände igår). BULLSHIT säger jag, som inte fattade det. I efterhand är det ju glasklart, men då fattade jag verkligen inte. Värkarna kom oftare och blev kraftigare, men de var liksom inte annorlunda mot mina förvärkar. Bara kraftigare som sagt. Tänk på att du ALLTID kan ringa förlossningen om du är orolig. Ring hellre en extra gång.

    1. Ja, minns att du sa det! Har man regelbundna förvärkar, alltså inte regelbundna som i ofta men liksom typ varje kväll eller nåt, hur vet man då när det inte är förvärkar längre om de känns typ likadant? Visst, man blir varse till slut, men som sagt, lite orolig att det ska bli som för mormor och mamma och att jag står där och liksom Jens, jag känner huvudet. Vad fan gör man då! Men det lär inte hända. Jag kommer nog få ”latensa” hemma ett bra tag precis som alla andra osv osv.

      Dom e snälla på förlossningen. Ringt dit två ggr av olika anledningar. Samt att vi pratade med deras personal på infoträffen. Väldigt mycket ni kan alltid ringa, 100 ggr på ett dygn, ni stör aldrig. Liksom, mvh de överbelastade barnmorskorna och en förlossningsvård i kris som ni får läsa om hela tiden men skit i det och ring! Imponerad innan jag ens fött!

  5. När jag åkte in (med t-bana, ensam, skulle ba ”kolla lite”) var jag tre cm öppen, hade värkar, och vattnet hade gått. Så ibland känns det med andra ord knappt alls. MEN: sen känns det. Omisskännligt. Dvs, förr eller senare vet man. Och sätter en hundring på att du hinner in till förlossningen före dess! Så spännande nu!!

    1. Åh herregud. Bättre än en spänningsroman! Från och med nu tar jag med mig Jens på alla eventuella besök. Han har iofs alltid varit med på allt hittills men nu gäller denna regel i allra högsta grad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s