Just ja, det är sommar

Trots att jag ska vara mer ledig än jag någonsin varit en sommar i år känns det som att den, sommaren, hittills lite har gått mig förbi. Jag är förvånad över att jag inte har haft mer panik över detta. Jag påverkas så väldigt mycket av årstider och väder. Och av ljus. Jag vill ofta vara utomhus, oavsett väder egentligen, och de flesta av mina intressen är just utomhusaktiviteter. Det är bland annat därför det aldrig har passat mig så bra att bo i stan. När jag har varit ledig har jag framför allt varit väldigt mycket i stallet, ute hos hästarna på Färingsö. Där har årstidernas och med dem naturens skiftningar varit så mycket tydligare än i stan. När jag inte varit lika mycket i naturen som vanligt slås jag hur årstidslös staden är jämfört med landet. Det saknar jag, ännu mer i år, när jag inte bara varit utan stallet utan allt annat jag brukar göra, både i stan och på landet. Jag brukar springa i skogen (eller Karlbergsparken för den delen) paddla kajak i Brunnsviken och cykla racer på Färingsös småvägar.

Som preggo har jag inte kunnat göra något av detta även om det kanske är mer ryggen än magen i sig som hindrat mig. Det har fått vara så hela våren och det har känts helt okej ändå. Men igår när det var den där första varma, sommarkvälen – 22 grader varmt klockan 22 – slogs jag av att det är sommar nu, och jag är på min höjd ute och påtar med blommorna på balkongen eller på promenad längs med Hornbergs strand. Om det inte varit för inte hade jag nog varit ute på racern igår kväll. I Dalarna såg jag ängsblommor och liksom just det, men när kom dom då? Det här är jag inte alls van vid och jag trivs egentligen inte alls med känslan. Jag tänker samtidigt på alla som inte har ett hästliv bakom sig och tusen friluftsaktiviteter på gilla-listan, på vad de missar utan att veta om det. Är man mest i stan tycker man nog att det är hur somrigt som helst här med. Och sen att man ser andra saker på landet just när man åker dit är en annan sak. Att man inte är med när det händer är liksom helt naturligt. Så jag är samtidigt glad att jag brukar leva som jag gör.

Den här sommaren har jag i alla fall på något sätt räknat bort, trots ledig resten av årstiden från och med midsommar. (I dag är jag dessutom sjuk och ligger inne och betar av filmer!) Det känns okej, bättre än jag trodde, för det händer ju något annat, väldigt speciellt istället. Och nästa sommar bor vi i vårt hus, på landet, Bäbbson är ett år och jag ska vara föräldraledig igen parallellt med Jens efter att ha jobbat lite under våren.

Det är det som är det fina med årstiderna, man vet att de alltid kommer tillbaka. Man vet inte hur mycket det kommer snöa eller hur många soldagar det blir. Men helt utan snö blir man inte och inte helt utan sol och bad heller. Det bästa av allt är att ljuset och sommarnätterna är man alltid garanterad. Det känns så fint att veta, att ha det sparat inom sig. Att veta  att min tid kommer tillbaka, med cykling, häst, kajak, löpning och ett hus på landet och en bäbis.

Bild

Bild

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s