Men nu ska vi inte ha nåt mer

Det blev en Baby Bay-säng i alla fall. Jag tycker det verkar så sjukt fiffigt! Samsova utan att samsova liksom. Jag vill nämligen inte ha min bebis i sängen både för min egen och för hens skull. Punkt. Men jag vill ju ändå ha min knodd nära, framför allt av praktiska skäl, och det lär väl dröja en stund innan magmusklerna är på plats igen och jag bara sätter mig rakt upp i sängen genom en smidig situp, fäller mig fram och lika enkelt plockar upp en bäbbe vid fotändan. Alltså verkar en sån här Baby Bay så himla smart. Det är en liten säng som sitter ihop med föräldrarnas säng och med steglös höjdinställning så att man kan anpassa den perfekt till sin egen sängs höjd. Visst, det blir lite längre för Jens om han ska rycka in, men det är ju framför allt jag som kommer att mata och ska han byta en blöja eller underhålla Bäbbson på något sätt får han väl helt enkelt kliva upp och gå runt. Man byter ju ändå inte blöja i sängen (på samma sätt som man kan amma där). Jag tänker att Bäbbson kan sova i den här lilla sängen fram tills att hen flyttar till eget rum eller i alla fall tills att hen inte äter lika ofta på nätterna och kan ligga mera själv i sin spjälis, vid fotändan.

Bild

Jag hittade sängen på Blocket igår, halva priset jämfört med en ny, och när vi kom hem från Dalarna i eftermiddags åkte Jens raka spåret och hämtade den. Under tiden låg jag i soffan och andades ut, lättad över att äntligen vara hemma efter en lång och jobbig helg. Åt en ask jordgubbar och kände bara att nu ska jag sova i en hel vecka och inte åstadkomma en enda grej. Att åka till Orsa fram och tillbaka över en helg och dessutom gå på bröllop när man nosar på 35e graviditetsveckan, har feber och halsont och en rygg som sagt upp sig, det är mest bara för jävla jobbigt. Jag tror ingen riktigt förstår vilken insats det faktiskt var – om jag får säga det själv – ja förutom Jens då – min hjälte! Men trots att det var riktigt tufft och jag gärna hade njutit mer istället för att bara kämpa mig runt är jag glad över att jag kunde vara med alls. Har liksom svävat i ovisshet ända fram till avresa för om det skulle gå att ta sig iväg med ryggen och en så lång bilresa. I övrigt mår jag ju faktiskt toppen. Behöver inte ens stödstrumpor och det är sommar ute! Fogarna har reparerat sig. Jag är inte nästäppt. Ja ni andra med preggoerfarenhet vet ju. Och så blev det ändå såhär – jag som skulle glänsa, ett preggo i typ toppform (förutom rygg…)!

Om ni vill får ni gärna skriva uppmuntrande kommentarer till mig. Med vänlig hälsning, the attention seeker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s