Karin Alvetegen. Eller: Att läsa är att resa.

BildEn av mina absoluta favoritförfattare är Karin Alvtegen. Hon skriver böcker som man egentligen bara borde läsa tillsammans med en bokcirkel för de ger så himla mycket att fundera över. Hennes senaste bok, Fjärilseffekten, läste jag förra veckan. Alla Alvtegens böcker är bra men jag tycker nog ändå att den här var lite svagare än hennes andra. (Min favorit är Skugga! Borde läsa om och blogga om). Kanske hängde det ihop med att jag läste den för fort. Jag läser snabbt men även om de är lättlästa är Alvtegens böcker inte gjorda för sån där ”sidvändarläsning”. De ger så mycket att fundera på att en nog borde dra ner på tempot som läsare och ge sig mer tid att stanna upp och fundera.

Ett par favoriter ur Fjärilseffekten.

”Ja, Janne jobbade ju lika mycket han, och jag var noga med jämlikheten. Fast i efterhand känner jag mig faktiskt lite lurad. Jag blev jämlik genom att bete mig som han. Att satsa på karriären blev normen för vad som är rätt, men vem kämpade för att höja statusen på det som kallades kvinnogöra? Ingen. Det anses fortfarande mindre värt. Vi har alltså godtagit att kvinnors slit med barn och hemmasysslor under generationerna bara var onödigt strunt.”

Intressant tycker jag i och med den diskussion som varit den senaste tiden om att kvinnor antas bli jämställda genom att göra karriär. Jag måste erkänna att jag tror att jag delvis också tänkt så ibland, om än omedvetet. Eftersom det är självklart att en bara kan bli jämställd om en är ekonomiskt självständig, om en har ett jobb, om en tjänar egna pengar. Men att göra karriär är ju inte samma sak som att kunna försörja sig. När Annie Lööf berättade i en debatt med Gudrun Schyman i Agenda om en undersköterska som blivit företagsledare och vd var hon ute och cyklade. 1) Det är inte upp till individen att ordna sin egen jämställdhet. Det är en samhällsstruktur som är fel. Att samhället inte är jämställt beror inte på enskilda individers felaktiga beslut. 2) Alla undersköterskor kan och vill inte inte bli vd:ar. Någon måste sköta om sjuka människor också. 3) ”Kvinnogöra” måste öka i status. Kvinnodominerande yrken är underbetalda och har inte samma rätt till heltid som mansdominerade yrken. Problemet är inte att undersköterskorna inte blir vd:ar utan att kvinnors arbete värderas lägre än mäns.

”Om jag så visar alla fotoalbum, beskriver allt som hände, redogör för alla irrande tankegångar och vad som ledde till vad, är det ändå omöjligt att förklara hur något verkligen kändes. Inför en annan människas upplevelse förblir vi främlingar, helt och fullt kan de aldrig delas. Vårt språk är begränsat hur väl vi än avpassar orden. Hur beskriver man exempelvis känslan av skuld?

Så oerhört på pricken för en som älskar språk. För en som arbetar med språket och gärna skriver på fritiden också. För en som tänker väldigt mycket på vårt språk och ordens möjligheter och betydelser. Jag tror faktiskt jag la ner boken efter det stycket och låg och tittade upp i mörkret i sängen och funderade på hur man beskriver olika känslor.

Att läsa är att resa. Det är Akademibokhandelns slogan. Det stämmer verkligen. Och att följa samhällsdebatten i en skönlitterär bok är kanske det mest intressanta sättet att göra det på!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s