Föda utan rädsla

I går var vi på kurs för Susanna Heli som skrivit boken Att föda utan rädsla. Kursen kan liknas vid en fortsättning på den mer teoretiska förlossningskursen man går gratis via sin MVC. (I alla fall om man är inskriven på BB Stockholm). Den här kursen fokuserar på själva förlossningen (till skillnad på den teoretiska som även handlar om amning och skötsel av spädbarn) och består framför allt av praktik. (Stundvis kändes det snarare som att vi var på en dramakurs hos Kulturama än en förlossningsförberedande kurs. Det var inte så lätt att spela födande kvinna med värkar och ge Jens något att öva på!)

Jag tror att de flesta fortfarande går en kurs i traditionell psykoprofylax men jag hade på olika håll blivit tipsad om att prova den här kursen istället. Med facit i hand känns det som helt rätt val! Jag övervägde att anmäla oss till psykoprofylax också för att kunna jämföra men efter gårdagen har vi kommit fram till att det här blir jättebra för oss!

Susanna Heli arbetar med fyra verktyg för att hantera förlossningssmärtan. Andning, avspänning, röst och tankens kraft. Jag upplevde alla delarna som logiska och kloka och vi fick öva på samtliga. (Allra mest Kulturama-feeling gav brölandet under röstövningarna….) Men den största skillnaden mellan Helis utgångspunkter och vanlig profylax är andningen. I FUR flåsandas du aldrig (utom vid själva utdrivningsskedet). Det beror i stora drag på att om du flåsandas befinner du dig väldigt nära hyperventilerande, den andning vi använder när vi är som allra räddast. Jag ska faktiskt inte gå in på fler detaljer (till exempel varför man ändå flåsar under krystvärkarna, ungefär för att det gör man när man tar i utan att behöva vara rädd, tänk tunga lyft på gymmet!) eftersom jag inte är något proffs och inte vill råka komma med felaktigheter. Men oavsett, det här var jättebra! Andningen var verkligen super. Samt de andra delarna. Tips tips tips! Vill man inte gå kursen kan man läsa boken som också är jättebra. Lättläst, konkret och med handfasta tips och övningar. Och jag behöver kanske inte ens säga att Heli själv är ganska skeptisk till pyskoprofylax och av vad den där läkaren egentligen menade att han såg på ryska sjukhus på 50-talet. Några par på kursen väntade sitt andra barn och hade valt FUR inför den här förlossningen. De tyckte behållningen med deras tidigare profylaxkurser framför allt var de moderna tilläggen som tillkommit först senare.

Summa summarum. Alla förlossningar är olika precis som att alla kvinnor är olika. Jag tror att det bästa är förbereda sig på det sätt som känns bäst för en själv. Känner man sig trygg inför att föda barn och som att man har bra verktyg med sig in i det hela tror jag utgångsläget är bra. Lagom kontroll eller rätt sorts kontroll tror jag är det bästa. Med det menar jag till exempel att läsa böcker och gärna gå i alla fall en kurs och skriva ett förlossningsbrev. Men man ska samtidigt vara inställd på att en förlossning inte går att planera. Det blir verkligen som det blir. Men har man förberett sig har man förhoppningsvis kunskap och verktyg som hjälper en hantera det som händer. Jag återkommer med facit i slutet av juli cirka…

Annonser

3 thoughts on “Föda utan rädsla

  1. Jag vågade aldrig gå nån andningskurs, jag skulle tycka det var så pinsamt att sitta och djupandas i grupp och låtsas ha värkar. Usch jag ryser bara vid tanken. Men det hade varit spännande att veta om jag hade känt det på nåt annat sätt med rätt andningsverktyg.
    Är du rädd att föda? Alltså rädd för smärtan?

    1. Alltså jag är typ inte rädd över huvud taget. Jag tycker typ det ska bli spännande. Känns helt knäppt. Väntar bara på den dagen när det kommer tvärvända och jag får panik. Ibland har jag känt lite oro men generellt nä. Ser framför mig världens vanligaste förlossning med frisk och glad bebis och att jag ska äta kladdkaka och dricka bubbel (alkofritt) efteråt. Kommer nog inte bli riiiktigt så men jag lyckas inte föreställa mig så mycket annat. Vet ju rationellt att det förmodligen kommer göra sju helvetes ont men det går som inte att föreställa sig på vilket sätt riktigt.

      Ja det där med att andas i grupp alltså, INTE min grej. Hade inte fattat att vi skulle göra det (duh…) Men väl på plats var det inte så hemskt eller pinsamt. Det var mer att jag inte lyckades gå in i det helt, kom av mig, började skratta och sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s