När livet möts på mitten

Igår var det en sån där majkväll när jag vid halv tio när förundrades över att det var så ljust ute. Träden var gröna med blomsterknoppar, fåglarna tog i och höll en magisk konsert och folk gick långsamt på trottoarerna bredvid varandra eller med en hund i koppel. Det var verkligen en fin kväll trots gråmulna skyar.

Ljuset och fågelsången väckte paradoxalt nog en massa lyckokänslor i mig för egentligen var jag ledsen just då. Jag bar på sorgen över att en del saker i livet är så jävla orättvisa och att jag inte kan göra ett endaste dugg åt dem lite extra nära hjärtat. Sorgen över att de här sakerna inte kommer att förändras utan att vi bara måste leva med dem och acceptera dem. Ilskan över detta. Besvikelsen. Vanmakten. Samtidigt sjöng fåglarna i kör och min bebis rumsterade nöjt i magen. Och det var lycklig för. Det och allting som ligger framför mig och Jens, den person som gör mig lyckligast i hela världen, varenda dag. Det hade varit en bra kväll på ett sätt men på ett annat sätt fullständigt för jävlig. Mycket tid med personer jag älskar, men samtidigt så sorgsen och ja, jävlig. Jag har svårt att beskriva känslan. Den där när man är glad och ledsen på samma gång och inte riktigt vet vilket ben man ska stå på. Men jag tror egentligen man kan stå på båda. Glädjen och sorgen möts på mitten och går hand i hand genom livet. Och liksom förstärker varandra.

Min fina kompis Katten skriver om de här blandade känslorna så bra i sin blogg.

”När jag pratar om kontraster så menar jag det – den sista tiden med dig lärde mig verkligen det. Lycka och sorg, skratt och gråt – de är otroligt nära varandra och ju längre ut jag är på skalan på den ena, desto mer intensiv blir den motsatta upplevelsen. Det kan vara så befriande att börja skratta mitt i gråten och så fint att känna en sorgsenhet som skuggar de allra lyckligaste ögonblicken – de är så tätt sammanflätade och liksom förstärker varandra.”

Kanske är det därför jag ibland lyssnar på den allra sorgligaste musiken när jag är som lyckligast. Kanske är det därför jag tänker så mycket på döden när jag ska få mitt första barn?

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s