Cirkusen är igång

Vi har precis dragit igång visningscirkusen med en förhandsvisning under eftermiddagen. Det innebar att allt vi hade tänkt göra till nästa helg behövde vi göra redan den här helgen. Inklusive putsa alla fönster samt våra två balkonger. Det hade vi annars lejt ut till ett proffs i veckan men nu fanns det ingen tid att boka om utan det var Jens som fick hugga tag i trasan. Det tog honom sju (!) timmar och sen hade vi fortfarande kvar att flytta ner saker till förrådet inklusive alla cyklarna, barnvagnen och tusen grejer till kändes det som. Dessutom städade vi i alla garderober, rensade, vek och hängde snyggt. Vi rengjorde ugnen (X timmar på den check), våra två kylskåp och faktiskt varenda skåp och låda i princip. Vi höll på som två galärslavar från tidig morgon till sena kvällen. Efteråt var jag helt.slut. Trots att jag blev utsläppt för lunchdejt med några kompisar på stan i halvlek. Inte vanligt slut som man blir när man jobbar hårt, allmänt trött och behov av lite sömn. Nej nej, jag var gravidslut. Något helt annat. Jag orkade inte hålla upp ryggen längre, den var trött och krampade, fogarna sprängde, benen var tunga och tjocka och fötterna värkte. Jag kände mig helt enkelt så fruktansvärt gravid och det var med facit i hand faktiskt första gången under dessa 30 veckor. Tung. Långsam. Orörlig. 10 veckor kvar att stå ut när man är van att vara den där atleten i löpartights som tar två steg i taget och aldrig får slut på listan över saker hon vill göra… I alla fall lämnade vi vårt show room tidigt i morse, andaktsfullt med frukosten förberedd kvällen innan och nerpackad redo att ätas på jobbet. Vi drog verkligen det hela till sin yttersta spets!

Nyss ringde mäklaren som haft tre sällskap på visning. Kvinnan i det första paret gillade inte vår platsbyggda bokhylla, något jag tar som en personlig förolämpning. Den är nämligen helt jäkla underbar. Den ger hela rummet karaktär, är skitsnygg i sig själv OCH praktisk. Men den dög tydligen inte och hon tyckte den var 60-tal. Tillåt mig att skratta ihjäl mig. På 60-talet var till att börja med bokhyllorna bruna. Den här är vit. Kvinnan har med andra ord varken smak eller koll. I de andra två sällskapen kom bara männen eftersom deras respektive inte kom ifrån sina jobb. De fick ett bra intryck båda två och det lät som att det kommer dyka upp på den ”riktiga” visningen till helgen.

Ändå konstaterar jag lite surt att det känns som att vi slet sådär hårt i onödan igår. För någon som inte har koll på design och för två som ändå inte kommer lägga något bud innan söndagsvisningen. De kunde lika gärna ha väntat. Och Jens hade sluppit putsa fönster i sju timmar. Vad var deras plan med idag? Visst, vi har inte allting ogjort men att leva en hel vecka i ett showroom med massvis av våra prylar vi egentligen vill använda undanstuvade i ett förråd? Det är inte direkt mysigt som det är nu, opersonligt! Det är en visningslägenhet. Och vi kommer ju faktiskt behöva städa rätt noga, putsa granitbänken och duschväggen och gud vet allt en gång till nästa helg. Nä, slitet igår hade snarare varit värt en kontrakt på 5 miljoner. Känner mig riktigt gravidsur!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s