Träningsendorfiner

Gjorde mig själv en grym start på dagen i morse. Redan igår fick jag något slags anfall och bestämde mig för att efter jobbet skulle jag träna. Cykla intervaller. Inget skulle komma emellan. Inte trötthet, inte hunger, inget husköp, inga bankpapper, inget avsaknad av sällskap, ingen bra bok, inget graviditetssnack. Inget! Alltså cyklade jag. 10 min uppvärmning och sen 4 minuter X 4 tröskelintervaller med två minuters aktiv vila mellan varje intervall. Och så 10 min nedvarvning på det. Det satte tonen för hela kvällen – minispa med hårinpackning, världens godaste biff stroganoff, sista avsnittet av Ryttareliten OCH så kom Jens hem med blommor – och även för nästa morgon. För när jag ställde klockan bestämde jag mig för att börja nästa dag med styrketräning.

Med andra ord tvingade upp min man 05:45 till en grötfrukost och ett kokt ägg innan vi gick ner till gymmet. Det var kallt men soligt och knappt en kotte bland vikterna. Det blev förstås preggoanpassad träning för mig (och för Jens som är så jädra snäll att han sympatitränar med mig!) och upplägget såg ut såhär (tänkte lite att starka ben är bra när man blir tyngre och tyngre och baksidan av kroppen är viktig när man bär en boll på magen dygnet runt och senare ska amma och bära bebis):

  • Några minuter cykling
  • Knäböj med egen kroppsvikt med en pilatesboll modell större i ryggen + ”armsvingar”. (Armarna skapar lite mer puls!) #ben #framsida lår
  • Tåhävningar #ben #vader
  • Ben/rumpspark #rumpa
  • Hantelrodd på bänk #rygg #axlar
  • Rotatorcuff i kabelmaskin #rygg #axlar #armar
  • Rodd i kabelmaskin på pilatesboll #rygg #axlar
  • Stretch för bröstrygg, nacke och bröstmuskler

Sen gick vi upp till oss, duschade och åt frukost nummer två. Den här gången blev det smoothie på filmjölk, banan, jordgubb och päron. Toppade med pekannötter och kokos. Två havrerutor med ost och gurka. Så.gott.

frukost

Vet ni att det här från början var en träningsblogg? Men på en annan adress? Det känns avlägset. Jag slutade i och för sig att ”träningsblogga” för rätt länge sen för jag ville skriva om mycket mer än pulszooner. Även fast att jag tränade lika mycket som innan. Men det kan man inte anklaga mig för att ha gjort det senaste halvåret precis.

Jag har verkligen saknat träningen. Och ja, jag vet. Man kan träna som gravid också (just did!), men det är absolut inte samma sak som innan och för min del har det lett till väldigt trytande motivation. Redan innan jag blev gravid hade jag ju så ont i mina axlar och armar att jag blev sjukskriven. Träningslusten dog typ helt. Jag minns inte att jag tränade alls mycket under den tiden trots att jag hade all tid i världen. Men jag vet att jag promenerade rätt mycket med mina ljudböcker (kunde ej hålla i bok och läsa – fatta ångesten!) och att jag sprang. En del styrka blev det väl här och där också vid sidan av all rehab. Men jag var opepp av att vara så begränsad. Dessutom hann jag väl bara vara hemma någon vecka innan jag ”plussade”  så jag var ju faktiskt gravid i princip hela min sjukskrivning. Men så tidigt kunde jag ju egentligen träna nästa som vanligt. Undvek de högsta boxhoppen och utfallsstegen typ. Lyfte inget vråltungt direkt. Sprang sporadiskt och styrketränade då och då. Och sakta men säkert slutade jag nästan träna helt. Över jul och nyår var vi på bröllopsresa. Först en veckas safari i Kenya och sen två veckor på stranden på Mauritius. På ”Marre” var det hett som i en ugn och fruktansvärt fuktigt så trots att vi gjorde några tappra försök till morgonpromenader typ vid 07 var det för varmt dygnet runt för att komma upp i någon slags puls. Och så kom vi hem och först var jag magsjuk i flera dagar och sen fick jag fick foglossning. Det var som att motivationen nu var för evigt borta.

Men jag hittade ju världens bästa sjukgymnast och har fått rätt bra bukt med fogarna. Hon gav mig många träningstips och inte för att det kunde jämföras med några marklyft precis men jag kunde i alla fall bli svettig. Det höll ett tag men sen tappade jag lusten igen. Det var inte det här jag ville träna. Jag ville cykla på min racer, springa i skogen, crawla, göra djupa knäböj och chins. Nyss spelade jag beachvolleyboll och hoppade upp och blockade i sanden. Jag hade ju faktiskt gnetat på med modifierad styrketräning sedan jag blev gravid om än inte så ofta som innan, men en kväll under mina latsdrag såg magen ut som ett tält. Alla preggon och postpreggon vet vad det betyder och att det är big no no att göra något som gör att magen blir sådär spetsig. Om man inte vill ha en diastas och en magmuskeldelning i push-present. Plötsligt förstod jag alla gravida som bara lägger sig i soffan och äter choklad och det gör jag fortfarande, verkligen.  O.m.o.t.i.v.e.r.ad. Det kändes som att jag hade kämpat i motvind sedan den 6 november, mot kroppen och mest mot huvudet som hade väldigt svårt att förlika sig med att kroppen var gravid.

Men jag bestämde mig ändå tidigare just den här veckan, den 27e i min graviditet, att det här duger inte. Jag vill och jag ska träna, det som passar just nu. Jag vet ju hur mycket bättre jag mår av att träna. Det krävs verkligen inte mycket! Lite svett, lite stumma ben (eller annan vald kroppsdel), gärna solljus och endorfinerna kickar igång! Plötsligt är allting bättre. Jag är gladare, piggare och jäkligt snygg – bara sådär! Så idag är jag alltså både väldigt smart, rolig och rätt så jäkla snygg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s