Huslängtan del sjuhundrafyra

Jag är så himla glad för att vi har köpt Huset med det stora h:t. Nån natt i Cannes fick jag stora skälvan, eller i alla fall lilla, och tänkte att TÄNK om det här är helt fel beslut. Tänk om jag kommer ledsna fullständigt på grusvägar och åkrar och sitta helt ensam och isolerad på den där ön. Ni vet när man ligger vaken någon okristlig tid på dygnet och man plötsligt börjar oroa sig för allt i livet. Men så gick solen upp och allt kändes bra igen. Jag vet ju att det här är ett välgrundat beslut och därför kändes det ganska snabbt bra i magen igen.

Jag har nästan inga kompisar som väntar barn samtidigt som oss eller ens har barn alls. (Läser ni detta – se till att börja yngla av er nu!) Det spelar ingen roll om jag bor på Kungsholmen eller Färingsö, jag kommer få skaffa nya (fler) kompisar dagtid oavsett. Och på Färingsö har ju varenda granne ungar. Jag är inte ens särskilt social i ärlighetens namn. Men jag tänker mig att det kanske blir annorlunda när jag inte jobbar och mitt enda lunchsällskap envisas med att kräkas på mig? Vill jag finns det ju dock möjlighet att lämna ön och åka in till stan. Jag kommer ha både bil och busskort. Jag vill gärna gå på mammaträning i stan och kanske barnvagnsbio. Men inte lika ofta som jag vill vara på Färingsö, det är ett som är säkert. Och liksom hej Netflix eller nåt.

Jag ÄLSKAR naturen och att vara utomhus. Så är det faktiskt. På en lite lerig grusväg blir jag någon annan än i stan. Lite mera tillfreds, lite lugnare, lite gladare, mycket lyckligare, bara sådär! Så det är klart att jag ska bo i hus. Jag behöver i princip bara en bra bok så har jag underhållningen klar i flera timmar. Dessutom har jag verkligen obsessat ända sedan jag blev gravid över att mitt barn ska bo i stan, andas stadsluft och störas av trafikljud istället för att sova utomhus på ett soligt trädäck på förslagsvis Färingsö. Bara rulla in och ut vagnen som man vill utan att väcka bebis. Detta gäller även vinterid. Det kommer bli påpälsning och mycket utomhusluft för mini me. Stockholm är säkert inte värst och man kan inte skydda sitt barn mot allt och så vidare, men tillbaka i Stockholm påmindes jag om opeppen att rulla mitt barn ned för Lindhagensgatan för att komma ner till i och för sig jättefina Hornsbergs strand och vattnet. Området vi bor i är perfekt för två dinkis*. Vi bor i stan bland restauranger och barer men med 10 min till badbryggorna och löpspår nästan in på knuten. Men med bebis förändras kraven. Och förort har aldrig varit ett alternativ för mig så det behöver jag inte ens fundera över. Nåt mellanting som varken ger mig stad eller land. (Och ja visst, jag har den fina förmånen att faktiskt kunna välja fritt var jag vill bo). Avslutningsvis hann jag även med ett varv på Fridhemsplan igår efter hemkomst och det var då jag fick den där ”det här är helt rätt grej för oss-känslan” smack i hjärtat. Det kommer bli ett annat liv nu – ett liv som blir ännu mera jag än det är idag.

Det enda jag nog verkligen kommer sakna med tiden är att ha gymmet tvärs över gatan, men hey – vi ska bygga ett svinbra hemmagym som jag verkligen LÄNGTAR efter att få ställa i ordning!

Är lite dålig på bilder i bloggen och särskilt på selfies. Så här kommer en av mig på Färingsö när vi var på husjakt för några veckor sedan. Var i typ vecka 24 eller nåt. Lite fascinerad över hur mycket man kan bygga en bebis på höjden när man är lång innan det syns på bredden. Fast utan jacka och från sidan syns det vähääldigt väl nu. V 27 idag!

Bild

*dubble income – no kids

Annonser

4 thoughts on “Huslängtan del sjuhundrafyra

  1. Bor du i närheten av Lindhagensgatan?! I så fall är vi nästan grannar, jag bor precis vid Lindhagensgatan, och älskar verkligen kombon av närhet till stan, parker, barer och badbryggor. En drink på Piren i solnedgången kan ju kännas hur lyxigt som helst. Men ett hus låter inte helt fel det heller! Grattis till husköpet, det kommer säkert bli hur bra som helst (och trivs ni inte så är det ju bara att flytta till stan igen)!

    1. Stämmer! Har trivts superbra här, särskilt på sommaren. Men har ändå alltid längtat till landet och ett eget hus. Ska bli spännande att prova:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s