Dagarna man minns

Jag och min man kliver upp samtidigt varje morgon. Vi äter frukost ihop, ordentlig sådan med smoothie, äggröra, smörgåsar, frukt med mera. Sen tar vi sällskap till jobbet hand i hand tills jag hoppar av några stationer innan honom. Det är verkligen vardagslyx att få börja varje morgon tillsammans. Det ser i princip alltid lika dant ut, varenda dag. En del ogillar begreppet vardag men jag är nog lite vardagsjunkie. Jag menar att tycker man verkligen om sin vardag, oavsett vad vardag är för just dig, då är ju livet verkligen bra. För oftast har man ju inte semester så att säga.

Nån dag i vintras när det var snö och våra cyklar alla stod inne i lägenheten tänkte jag på sommaren. Då stod cyklarna på vår sovrumsbalkong och varje morgon innan avfärd bar Jens ut dem i hallen. Vår pälsboll Gustav brukade passa på att ta sig en tur ut under tiden och när vi sen skulle gå var han inte alltid intresserad av att komma in igen. Låter som any other day förstår jag. Men när jag tänkte på de där dagarna, när det var vinter och Gustav inte levde mer och jag var sjukskriven på grund av mina axlar och cykling kändes mer än avlägset mindes jag dem med stor värme. Det var vardag i sin yttersta spets och inget scenario jag brukade lägga någon tanke på då. Men sådär i efterhand mindes och insåg jag vilka bra dagar det hade varit och vad jag saknade dem.

Därför försöker jag njuta extra mycket av nya vardagar nu. Vi vaknar fortfarande alltid tillsammans och äter våra supergoda frukostar. Och sen har vi sällskap till jobbet även om vi åker tunnelbana. Jag har en bebis i magen och i juli går jag på föräldraledighet. Så från och med i sommar blir det inga fler gemensamma resor till jobbet. Först är en av oss hemma och tar hand om bebis och sen kommer vi turas om att hämta och lämna, kanske får vi fler barn och börjar om en gång till. Det kommer bli nya, bra om än annorlunda vardagar framöver, det är jag helt säker på, men just så här kommer det inte vara länge till.

När barnen blir stora borde vi börja ta sällskap till jobbet igen. Det vore nåt att sikta på och längta till!

BildPå väg till jobbet fredag den 21 mars. Dagarna är längre än nätterna och det är fyra månader kvar tills vi får en bebis.

Annonser

En reaktion på ”Dagarna man minns

  1. Åh, känner igen mig. Jag och Magnus promenerade hand i hand till jobbet fram till nån månad innan BF. Sen blev det nya rutiner. Bra de med (såklart) men hej vad härligt det var att följas åt på morgnarna. Fortsätt njut av det 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s