Det här med att det är så naturligt att föda barn

Igår var vi – jag och den blivande barnafadern – på visit på BB Sophia som precis har slagit upp portarna. Vi hade stämt träff med Gudrun Abascal som har blivit någon slags förlossningsguru i Sverige. Hon startade populära BB Stockholm och har skrivit flera böcker om att föda. Och nu är hon alltså vårdchef på BB Sophia. Vi fick gå runt och titta på lokalerna (absurt att man inom en snar framtid ska befinna sig på en förlossning i skarpt läge) och ställa frågor. Det blev några obligatoriska frågor om nya BB Sophia men sen pratade vi mest om själva förlossningen generellt. Jag måste erkänna att det kändes mycket mera naturligt att prata med Gudrun än min ”egen” barnmorska. Egentligen borde jag väl byta men jag tänker att jag har en okomplicerad graviditet (än så länge!) och bara är där på de olika rutinkontrollerna. Men sist jag var där kände jag mig så himla obekväm. Jag vet egentligen inte varför, men jag trivdes inte. Det var bråttom för vi hade kommit några minuter sent (jag kan ju inte passa tider längre) och jag vågade inte riktigt ta upp hennes tid med mina banala frågor. Att varje besök är beräknat till 20 ynka minuter är väl i och för sig inte hennes fel utan beror på den strålande mödravårdens resurser generellt. Men okej, nu handlar snart det här inlägget om något helt annat! Jag och Gudrun pratade nämligen om föreställningar och förväntningar på förlossningen (samtalet det känns som att jag aldrig kommer ha tid att få med min egentliga barnmorska) och på vägen hem funderade jag på det här med smärtlindring.

Jag har varit inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring, alltså utan till exempel epidural, men däremot använda till exempel lustgas och/eller akupunktur. Varför då? Tja jag vet inte. Men jag tror jag har tänkt att jag vill vara delaktig i allt, inte vara beroende av att någon annan måste säga till mig när jag ska krysta typ. Plus att jag inte vill sakta ner förloppet som vissa hävdar att epidural kan göra. Och i slutändan har jag väl ungefär tänkt som så att kvinnor i alla tider har fött barn utan någon som helst bedövning (och gör än idag i stora delar av världen!) och det är trots allt en naturlig smärta. Det borde liksom gå. (Men visst man kanske behöver värkstimulerande och då pallar man inte utan epidural och så vidare och så vidare).

Men promenerandes i vårsolen efter vårt besök började jag fundera över min inställning. Jag tänkte på Gudruns ord om duktighetsfälla och prestationsprinsessor, att kvinnor i dag tror att man ska vara (kan vara!) så himla duktig på att föda. Men liksom alla kan och det kan gå till på lika många sätt som det finns kvinnor. Dessutom är jag (redan!) lite less på hela den här naturlighetsgrejen. Att graviditet och barnafödande är så naturligt. Att det inte är en sjukdom att vara gravid. Nej det är det väl ingen kvinna som inbillar sig men man kan ju må som att man har maginfluensa i tolv veckor eller som att någon har krossat ens blygdben med en hammare för det. Till exempel. Men det ska man liksom bara utstå, lida igenom, palla utan för mycket gnäll. För det är så natuuuurligt att må som du gör. Trots att det många gånger finns hjälp ska man alltså stå ut för att man inte är sjuk i korrekt mening. Och i och med detta naturliga tänker kanske många av samma anledning att man kan föda utan smärtlindring ”för det har kvinnor alltid gjort”. Men ärligt talat. I historien har vi gjort rätt mycket utan smärtlindring, lagat brutna ben eller till och med amputerat och definitivt haft influensa utan en endaste liten Ipren till hands. Av den anledningen skulle ingen få för sig att vara utan bedövning vid vare sig benbrott eller influensa idag. Så tja, man kanske ska utnyttja all smärtlindring som finns bara. Liksom epidural, bra grej ni forskat fram, ja tack.

Eller som Gudrun sa. Många idag läser nästan på för mycket. Det är böcker, tidningar och olika forum och de blivande föräldrarna försöker ha stenkoll på allt inför förlossningen. Gudrun tycker inte att vi behöver ha mentala checklistor över hela förlossningen. Istället ska vi lita på vår barnmorska, att hon alltid kommer att ligga steget före och kunna tala om vad som händer, vad som snart kommer hända och ge råd och tips som passar just dig. Gud vad det var skönt att höra. Nu ska jag läsa igenom de böcker jag har. Men inte plugga på så mycket eller stryka under som en galning. Ut kommer ju ungen på nåt sätt och det är väl ”bara” att hänga med, med eller utan smärtlindring eller hur det nu blir. Mer naturlig än på BB kommer jag nog inte känna mig när jag klämmer fram mitt eget barn i mitt anletes svett.

Annonser

13 thoughts on “Det här med att det är så naturligt att föda barn

  1. Med alla elektroder på bebis huvud och mätningar, lustgas och dropp så är ju dagens förlossningar långt ifrån natuuuurliga.
    Jag ogillar att tipsa om såna här saker och vi äe väldigt olika och allt det där. Men
    jag var från början inställd på att överlåta allt till
    barnmorskan. Vi
    skrev inget brev och jag var inställd på att släppa
    kontrollen och låta mig bli vägledd. Mitt enda krav var
    EDA, och det är jag glad över. Hade inte haft några krafter utan det andrummet den gav mig. My point är att
    det här med kontroll är nog
    för många enormt svårt i det
    läget och jag tror det kan
    vara stressande om du känner att du liksom måste vara med i varje steg. Som du säger, ut kommer ungen i alla fall och det är vähähäldigt mycket barnmorskans förtjänst 😉

    1. Jag har insett det mer och mer att det är så! Nåt hum vad det handlar om kan man ju ha. Typ om de olika faserna, när man ska åka in och lite sånt. Men resten som du säger, ska man nog bara lita på att BM fixar. Go with the flow! (Blir verkligen enkelt för fru kontrollfreak…)

  2. Angående din känsla hos barnmorskan så kanske det är lite sent att byta nu (?) men kan vara värt att tänka på om ni skaffar fler barn att kanske gå till en annan barnmorskemottagning. För som du beskriver att det är där du går, så är det verkligen inte på alla ställen. Jag har haft superdupertur med min bmm. De förstår, de tar en på allvar och det är aldrig stressigt.

    1. Ja, om det blir fler gånger kommer jag välja ett annat ställe. Har dock läst att man ”alltid kan byta, även senare”…? Jag tycker alla verkar ha sån superduper tur utom jag. Så pass att jag nästan undrar om det är mig det är fel på om inte BM!

      1. Jag tänkte bara att det kanske känns svårt att byta eftersom du är så pass långt gången (inte jättelångt förvisso)? Jag tror inte alls att det är fel på dig! Ni kanske har dålig kemi, du och din BM. Det verkar inte vara alltför ovanligt. Om du känner dig obekväm med henne tycker jag att du ändå ska se över vad du har för bytesmöjligheter. Det är ju en enormt stor och omvälvande ”händelse” att vara gravid och det känns viktigt att ha bra stöd under tiden.

  3. Men har ni alltså fått en barnmorska i förväg? Alltså en som du vet ska förlösa dig oavsett när det blir? Frågar helt öppet alltså, hade ingen aning om att man kunde göra det 🙂

    1. Gud nej! I wish 🙂 Nä det här är bara hon jag går hos nu innan. Och jag vill inte föda barn med henne 😛

  4. Ja, det är lite så jag känner, att det här är ju värsta grejen för mig! Vill inte bli snuvad på hela upplevelsen. Men ska jag vara rättvis är det väl även svårt för henne att veta allt jag tänkt och tänker på när jag inte säger något. Men jag sitter där och känner mig som ett rutinärende och ett perfekt preggo, tack och hej nästa. Inte för gammal, inte överviktig, bra värden, frisk bebis. Men för MIG är ju inte det här rutin. Jag kunde väl öppna munnen själv och säga ngt men jag blir hämmad under de där besöken och hon kunde väl fråga lite. Öppningsfrågan ”hur mår du och magen” får mig bara att skruva på mig obekvämt. Det är ju som när man säger ”hej hur mår du” till en kollega i korridoren t ex. Hennes öppningsreplik får mig ju inte att säga att du skulle bara veeeta vilken jävla känslomässig berg- och dalbana detta varit, hur mycket grinande det varit och hur jag tycker jag ser ut som en flodhäst redan. Till exempel. Och även om jag sa det känns det som att hon bara skulle säga 1) det är helt normalt och 2) men du har ju bara gått upp 5 kg och har faktiskt ganska liten mage. Jo, jag vet, men vad hjälper det vad jag ligger och känner på kvällarna? Njä, det är ngt med kemin som icke stämmer!

    1. Vet du, jag tycker du ska ge henne precis ett sånt svar (om det är så du känner). Eller du borde i alla fall känna att du kan säga det om du vill och behöver. Jag har märkt att jag ofta svarar ”det är bara bra” på rutin när folk frågar men jag har faktiskt börjat tänka om och försöker ge ett lite ärligare (men fortfarande kortfattat svar) om jag känner att det är befogat. Även om det är struntsaker sett ur ett större perspektiv så kanske det tynger MIG massor och då underlättar det att min omgivning vet om det. Och det kanske är fullt normalt statistiskt sett, men känslorna inuti säger något annat. En bra BM kan bemöta det.

  5. Men faktiskt! Jag kanske ska förbereda mig för det inför nästa gång om 2 v. Hon kommer ju minst att fråga ”Hur mår du?” och om jag öppnar med att ”det här med att vara gravid är verkligen inte min grej” så får hon ju chansen att reagera innan jag bestämmer mig för att byta. (Nu kanske det låter som att jag mår hur dåligt som helst, så hemskt är det inte, men första 12 v var ganska hemska psykiskt och jag kommer aldrig bli en sådan som ”älskar att vara gravid”, tyvärr…

    1. Ja men gör det! Man ska ju inte behöva må sämst i världen för att ha rätt att beklaga sig lite! Om inte annat så är det ju bra om BM är lite vaksam på tecken som kan visa ökad risk för förlossningsdepression (det är jag själv jätterädd för eftersom jag haft en depression när jag var yngre, då livet var kaos och hormonerna var i obalans).

      1. På min inskrivning lämnade nämnda BM över till en student (bara en sån sak…) men studenten (som inte var så ung utan en ruttad sjuksköterska) var så himla bra. Då öppnade jag nämligen med ett ”sådär” när hon glatt frågade hur det kändes. Det märktes att hon direkt började ställa vissa frågor om tidigare depressioner, ätstörningar etc. Har inte haft ngt av det men tyckte det var bra att hon var uppmärksam! Inget av vad jag pratade om verkade dock hamna i min journal utan där står nog mest det medicinska. Tycker jag är konstigt! Men den studenten hade jag gärna behållit och pratat mer med…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s