Rör inte min mage – del 2: Magstalkern

Igår var jag på konferens på Värmdö hela dagen. Mars visade sig från sin absolut bästa sida och det var helt rätt dag att lämna asfalten och åka ut på landet. Nu tillbringade vi förvisso större delen av dagen konfektionerades inomhus men fönstret stod på glänt ut mot vattnet och vårsolen och efter lunch gick vi på promenadmöte. Det var en bra dag (en konferens kan bli lite hur som helst är min erfarenhet) men på kvällen var jag helt slut. Vi hade kört på hela dagen och innan middagen halv åtta hann jag bara bättra på deodoranten och byta till klänning innan det var dags att ansluta till kollegorna igen. Åt pliktskyldigt alla tre rätter och deltog i frågesport men så fort det inte längre var oartigt att smita till rummet gjorde jag just det.

På vägen ut passerar jag en av mina ”magklapparkollegor” som av blicken och tonfallet att döma möjligen hade druckit ett glas vin mer än övriga vid bordet. Kom hit! ropar hon. Vaa? Jag bromsar in. Hon visar med handen en gravidmage och pekar på mig (ja den växer, otroligt va…). Jag börjar gå igen och hon ropar en gång till att jag ska komma och pekar på magen. Min plan att vid nästa klappattack vänligt men bestämt säga ”Jag tycker inte om att bli klappad på magen och vill i alla fall att du frågar mig först innan du gör det” höll inte alls. När jag insåg var som vad på väg att hända ropade jag bara Jag ska gå och lägga mig hej dååå och typ halvsprang ut från restaurangen.

Till frukosten mötte jag samma kollega igen (vi är ingen jättestor samling) och jag såg till att hålla betryggande avstånd när hon hejade och sen direkt naglade fast min mage med blicken. Jag har nu bytt namn på henne från magklapparen till magstalkern.

För övrigt har den här bloggen varit lite bildfattig tycker jag. Därför kommer här en obligatorisk selfie plus vårig bild från min morgonpromenad i morse. Fint att vakna tidigt utan väckarklocka på grund av hunger ibland. Då hinner man med sånt här innan det är dags att sela på igen!

Ps – Det gick bra med maten hela dagen. Det fanns att äta löpande. För er som undrade hur min oro var befogad eller ej.

utomhus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s