Rör inte min mage

Idag har det varit premiär. Jag trodde ärligt inte att den skulle komma. Jag trodde att det var sådant man pratade om men som vid det här laget, år 2014, hade konstaterats som något man faktiskt inte gör i verkligheten. I alla fall inte om man är hör till den någorlunda vettiga människosorten. Jag har blivit klappad på magen!!! Inte mindre än två kollegor kom fram under vår fredagsfrukost och liksom strök mig över magen!!! Ja ni ser ju att jag är upprörd på grund av utropstecken.

Det kändes faktiskt väldigt obekvämt att en kollega kommer fram och börjar tafsa på en, för det är så det känns, som att bli tafsad på. Vill man absolut tafsa så frågar man först. Det borde höra till vanligt folkvett. Och så två på raken dessutom. Jag ville krypa ur skinnet på mig själv.

Jag funderar på vad DN:s etikettguru Magdalena Ribbing skulle ha sagt om detta. Hon hade nog sagt att jag inte skulle göra en stor sak av det hela (det tycker hon aldrig att man ska) och vänligt men bestämt sagt: Jag vill inte att du rör vid min mage utan att fråga först. Och det tänker jag nog säga nästa gång då jag förhoppningsvis inte blir lika överrumplad. Jag trodde ju faktiskt inte folk gjorde sånt här längre. Och varför klappade aldrig någon på mitt sexpack medan det levde? Det hade ju direkt åkt in i facket sexuella trakasserier. Men i graviditet (samt i krig och kärlek) är tydligen allting tillåtet.

Men, det är fredag och den har i övrigt börjat himla bra! Har inte bara saker att klaga över.

  • Jag kom i tid till min sjukgymnast på morgonen. Det har inte hänt sedan jag blev gravid. Är i vanliga fall en vän av ordning, välplanerad och strukturerad men redan i vecka typ 7 var det slut med det. Har inte koll på mycket och dyker upp både fel tider och fel dagar.
  • På vägen tillbaka till jobbet träffade jag en av mina favoritkollegor.
  • Framme på jobbet fanns det frukost (det hade jag också glömt på grund av samma anledning som första punkten) och den kollega som var ansvarig denna fredag hade fixat färskpressad juice! Precis det jag ville ha till mina järntabletter men hade glömt att ta med mig. Slapp alltså köpa miniliten och svindyr juice på café som planerat.

De små sakerna i livet ni vet!

Annonser

One thought on “Rör inte min mage

  1. Men jösses (amalia?) – det är ju faktiskt jättekonstigt! Nära vänner ok (fast jag skulle fråga iaf tror jag).
    Tur att det balanserade upp med lite vardagslyx 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s