Den vackraste kvällen någonsin

Igår gick jag hela vägen hem från jobbet. Solen hade börjat sänka sig någonstans bakom molnen medan det skymde. Men det där vintersvarta är borta nu. Trots den kyliga luften känner jag att våren står runt hörnet och väntar. Den kikar fram på människorna, har börjat värma oss med solen när den syns och lovar att snart, snart är den här. Jag var fylld av förväntan och det jag allra helst ville göra för att fira den stundande våren var att gå. Promenera, gå, flytta fötterna.

Den varma delen av året brukar jag alltid cykla överallt. Det är snabbt och enkelt och är en sån frihetskänsla att kunna ta sig var som helst. Bara raka spåret. Ingen väntan. Inga byten. Frisk luft och gratis puls. På vintrarna byter jag hjulen mot sköna skor och går antingen till eller från jobbet, gärna båda riktningarna.

Men sen packade axlarna ihop och cykeln fick ställas undan. Inte så långt senare kom foglossningen, och plötsligt fann jag mig i mängden av människor som trängs på tunnelbanan och köar för att stå i rulltrapporna. Jag har hatat det. Avskytt det. Men varit tvungen att acceptera min lott just nu.

Långsamt har foglossningen blivit bättre. Det kan vända i vecka 20. Vem hade trott det, inte jag i alla fall. Jag har fått akupunktur och det har förändrat allt på bara några veckor. Det är som magiskt.

Igår kväll i alla fall hade jag en bra känsla när jag klev ut från kontoret. Kvällen var alltså kall men vårig, inte längre så där mörk, och jag längtade så väldigt mycket ut. Vad sjutton, jag provar! Jag testar att gå och så får jag se hur långt jag kommer. Halvvägs kanske? Långsamt promenerade jag ner längs med Regeringsgatan förbi NK och Gallerian och ner mot Operan och sen Norr Mälarstrand. Jag kände ingenting i fogarna och hela kroppen skrattade av lycka. Jag höll i stegen, inte för fort, knip lite också, aktivera de allra djupaste magmusklerna för extra hjälp. Jag vek av ner mot vattnet och det kändes som att jag hade kommit hem igen, till min strandpromenad, till min stad, här där jag alltid avslutar varje arbetsdag. Jag var tillbaka och jag var på väg på samma gång med ett nytt litet liv i magen. Jag var så överlycklig att det kändes i varenda nerv i hela kroppen. Bara av att få gå. Det var disigt och lite huttrigt. Men det var den allra vackraste kvällen någonsin.

norrmälarstrand

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s