The little… big! things in life

Står ju som sagt inför en ny era i livet. Era låter pretentiöst, men att få barn kan ju inte klassas som annat än världsomvälvande. Min man är min bästa vän, min vapendragare, min klippa, min stora lycka och så vidare. Som tur är kan man ju dock ha flera riktigt goda vänner. En annan sån är Katten. Hon kom förbi oss igår kväll på en ändå ganska spontan middag. En fika på stan byttes mot hemlagad pizza. Mina ögon gick i kors redan vid åtta-rycket men det spelar liksom ingen roll när man har så mycket kul att praaaaata om. Allt från Jens Spendrups praktfiasko, Lina Thomsgård och rättviseförmedlingen till saker av mer banal karaktär, typ New York eller hur det skulle vara om man var konsult och var tvingad att jobba tre år i Ösmo.

Sådana där kvällar kan jag slås av ungdomens paroll att killar kommer, killar går men vänner de består. Så var det förmodligen då (när man var 15?) men när man är gifta och ska få sitt första barn tillsammans utgår jag ändå från att killen så att säga kommer att bestå. Vissa hävdar att vännerna fortfarande är viktiga (viktigast?) ifall man står där med tappad haka, övergiven och ensamstående (känns som en rätt avlägsen värld men men).

Jag hävdar att vännerna är lika viktiga nu som då, men inte för att ha en backup ifall den äkta mannen väljer att sjappa, utan för att de ger mig så mycket energi, inspiration och liksom bara en stor glädjedos varje gång vi ses! Jag är inte typen som omger mig av stora grupper människor bara för att. Jag har några få utvalda godbitar som jag alltid är lite piggare, lite gladare och lite mer inspirerad efter att ha träffat. Och därför skulle jag aldrig välja bort dem i hela världen trots äktenskap och barn. Katten är en av dom. Klok, rolig, smart och inspirerande.

Bild

Förutom att jag har världens bästa kompisar har jag alltså även världens bästa man. Han är på alla sätt helt otrolig. Den här bilden har jag lånat av Katten. Vi ligger i soffan och väntar på att middagen ska bli klar och serveras (får be om ursäkt för mitt avskavda permanentlack i babyrosa som härstammar från en svunnen tid på Mauritius i januari). Förutom man och vänner älskar jag faktiskt vårt kök också och att vi har dubbel kyl och frys. Kan ha hemma så jäkla mycket gott då.

Annonser

En reaktion på ”The little… big! things in life

  1. Åh, du är tillbaks! I bloggvärlden alltså 🙂 Tack själv Erika, fina ord om vänskap, tänk att vi ändå hängt ihop i 7 år redan? Det går fort när man har roligt 🙂
    Du och Jens är en superduo, hälsa och tacka för pizzan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s