Underverk för kontorshjärnor

Med tanke på att jag ”inte springer” har jag sprungit ganska mycket på sistone. Allt är ju relativt men för att vara jag har jag sprungit en hel del. Ofta i alla fall. Inte långt. Igår kväll var det dags igen. 75 min cross stod på schemat och innebar uteträning med Friskis. Löpning varvas med styrka och givetvis är man utomhus året runt, oavsett väder. Just igår kväll lyste sommartiden med full styrka över Reimersholme när vi tuffade iväg. Jens, min vita kenyan, sprang bredvid mig på snabba och lätta fötter.

Jag kommer nog aldrig bli en löparälskare. Jag är inte tillräckligt bra och kan inte förbättra mig (springa snabbare eller längre) utan att dra på mig skador. Men jag älskar att vara utomhus och hur lättillgänglig löpningen är. Den är ett perfekt komplement till fokuserad styrketräning, enklare rent teknisk att utföra än längdskidor och funkar året om jämfört med racern. Det finns tusen saken jag gillar bättre än löpning, men den har sina fördelar, det där runthoppande och runtskuttandet. Fritt liksom.

Gårdagens pass
Uppvärmning gång + löpning
Rörlighet
Tre delar löpning varvade med tre delar styrka (utfallsgång, upphopp, plankor, andra coreövningar, tricepspressar och lite skojiga parövningar)
Intervaller (30 sek, 45 sek, 60 sek, 45 sek och 30 sek).
Nerjogg
Stretch

På det hela taget väldigt mycket Friskis hela vägen från hjärtat och tillbaka. Oavsett om du var van löpare eller snörade på dig springskorna för första gången i år kunde du hänga med. Täten fick springa en extra cirkel, upp för en backe eller så vände hela ledet rakt om så att de som var sist plötsligt var täthästar. Så psykologiskt klokt och alla fick vara först, sist och i mitten. Själv fick jag smaka på lite sann löparglädje där jag skuttade upp och förbi ett antal personer i ett antal backar. Det kan inte hjälpas, min kropp gillar att tävla.

På flacken går det annars inte särskilt fort. Och det måste det inte göra heller. Men eftersom styrkan och kondition inte är det som fattas vågade jag utmana lite på slutet när knäna fortfarande inte börjat strejka. Det var spännande. Det kanske låter hur fånigt som helst men jo, faktum kvarstår, det var spännande att prova att springa lite fortare. Och ja, det gick bra!

I den sista och avslutande delen med intervaller tog jag ut mig fullständigt. Jag kände mig urstark när jag pendlade med armarna, sköt fram höften och flög fram. (Nåja…) Men när jag skulle springa sista vändan med 45 sekunder var jag helt.schlut. Jag kunde varken andas eller springa men försökte ändå med ben som tycktes hänga stilla i luften. Kanske tävla lite mindre nästa gång och hålla ett jämnare tempo kära du.

Jens blev utnämnd till intervallernas stjärna – inte för att han var snabbast (det var han också men det här var som sagt Friskis) utan för att han varit den som kämpat mest. Bara han hade vågat satsa allt och lita på sig själv och det borde alla ha gjort deklarerade löparledarna. Och bredvid stod jag och solade mig i glansen även om jag i jämförelse kände mig som en liten köttbulle.

Oavsett utgångsläge eller ambition rekommenderar jag avslutningsvis en tur i naturen där du på nåt sätt får en svettig panna och får blanda smaken med salt av lera. Bara gör’t! Gör underverk för kontorshjärnor om de så haft pressjour hela natten innan. Just saying.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s