Min nya kompis Kakan

Det är förmodligen inte kallare på Brommaplan är någon annan tunnelbanestation. Men ingen annanstans har jag nog frusit så mycket som där, på väg hem från stallet i väntan på tåget. Nu står jag där och fryser igen och känner nostalgin strömma.

Igår kväll var det premiär för mig och min nya kompis Kakan. Kakan är ett litet fullblod ute på Ekerö och vi kommer att umgås två dagar i veckan framöver. Jag avstår beachvolleybollen tills det blir sommar igen och väljer att göra mer av något som är väldigt mycket jag egentligen, att vara hästmänniska.

Jag provred Kakan i förra veckan och det är ingen enkel häst jag har valt ut. Man måste göra allting rätt och trycka på alla de rätta knapparna för att hon ska arbeta i en bra form och göra det man förväntar sig. Efter en viloperiod är hon dessutom i behov av lite styrketräning, på hästars vis, så framöver väntar en utmaning – men med en häst som har stor potential och fina gångarter. Och Kakans personlighet är bara så underbar och hon fullkomligt älskar att pussas och kramas så jag kunde inte motstå henne. Det ska bli kul det här att se vad vi kan åstadkomma tillsammans, jag och mysbjörnen! Igår kväll blev det förutom mycket gos och mys 45 min effektiva minuter i ridhuset med fokus på galoppfattningar. Själv fick jag framför allt ett ordentligt corepass!

I söndags testade jag en sväng ute. Kakan har bara varit i ridhuset hela vintern (galet om du frågat mig!) och jag tyckte det var hög tid för henne att acklimatisera sig vid lite natur igen. Men som det fullblod hon är och avlad på att galoppera blev upplevelsen lite för mycket för henne med galopp på stället och en tur baklänges genom ett dike och ut i bilvägen. Not so nice. Så vi har en del träning kvar att göra på den fronten, Kakan och jag.

Klockan blev som vanligt alldeles för mycket innan jag var på väg hem igår, faktiskt i bil den här gången, vilket väckte ungefär lika mycket nostalgi som Brommaplans tunnelbaneperrong. Jag stod och tankade på Statoil ute i skogen iförd ridbyxor och funderade på om jag skulle äta en obligatorisk middag på Mc Donalds Brommaplan. Jag konstaterade att livet var fint och väldigt sant, äkta, här och nu på ett sånt där märkligt sätt som det bara blir med hästar. Tidigare medan snön yrde utanför stallet kändes det som att jag och hästarna som stod och tuggade kvällshö var de enda som existerade i världen.

Annonser

3 thoughts on “Min nya kompis Kakan

  1. Så sant…hästar har en alldeles, alldeles speciell förmåga att göra livet enkelt. Vad härligt att du börjat rida igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s