Jag går till stallet istället

Jag har alltid identifierat mig som en hästtjej. Ganska enkelt eftersom jag har hållt på med hästar sedan jag var riktigt liten. Jag började rida ”på riktigt” när jag var 6 år och fick min första egna häst när jag var 11. Han kom att bli min bästa vän och vi växte upp ihop. Under 15 års tid ägnade jag all min lediga tid, energi och så småning om pengar åt min häst och hela livet runt omkring. För att ha häst är inte en hobby vilken som helst, det är en livsstil. Jag är ganska säker på att jag inte hade blivit den jag är idag utan all tid i stallet och den lärde mig dessutom massor om livet, andra och mig själv. Jag tror att all tid med min häst hjälpt mig att bygga upp den trygghet, självkänsla och självförtroende som jag faktiskt har. Med lycka tänker jag tillbaka på alla timmar, dagar, veckor, månader och år i stallet tillsammans med hästarna, kompisarna och allt vi var med om.

Jag har ofta tänkt eller sagt högt att ingenstans är jag lika mycket mig själv, sann och lycklig, här och nu som på en hästrygg. Det är en känsla som är svår, jag tror omöjlig, att beskriva. Det är en känsla jag aldrig hittat i något annat samanhang oavsett hur underbart det har varit. Det är häftigt att ha varit med om och jag hoppas att alla nån gång i livet får vara med om samma sak.

Min häst och min absolut bästa vän stod en dag i hagen med brutet ben. Vi kunde haft många fina år kvar tillsammans men det blev inte så. Jag har aldrig varit med om något värre än när han avlivades och tiden efter. Jag var som en levande död. Så småning om började jag rida igen på olika hästar. I samma veva var jag klar med pluggandet och flexibla dagar på universitet. Jag började jobba heltid och att ha egen häst skulle med ens bli mycket svårare. Länge red jag på en kompis häst som var nästan lika underbar som min egen. Han såldes och jag hittade inte någon ny häst att rida på och det blev bara sporadiska besök i stallet. Jag har gjort massor av andra saker de senaste åren men alltid saknat hästarna, ridningen och den jag är då. Nu är det hög tid att återvända hem! Jag vill hoppa upp på hästryggen igen.

Samtidigt tar jag ledig från beachvolleybollen. Framför allt för att jag vill göra andra saker men jag är också ofantligt less på de långa resorna (kommunalt!) ut till Södertälje och strulande pendeltåg som man ibland inte ens kommer med på första försöket. Att få ihop våra träningar med spelare och tränare har också krånglat och tiden till ”administration” har vida överskridit själva speltiden. Utöver det är jag egentligen en individualist. Och när jag gör något vill jag gå all in. Det är svårt att gå all in när man inte har något lag som vill gå lika all in eller en bil att gå all in med att transportera sig till Södertälje med. Och man kan inte spela beach ensam utan är beroende av sitt tvåmannalag. Det blev halvdant och jag ledsnade. Beach är fortfarande roligt. Det är faktiskt sjukt roligt till och med och jag gillar verkligen kulturen runt omkring.  Jag kommer säkert sakna det. Beach är verkligen en social sport och i härlig miljö, sommartid, dessutom.  I sommar tror och hoppas jag att jag kommer spela lite beach. Ibland, när det är kul och solen skiner. Men jag kommer inte försöka gå all in när förutsättningarna för det absolut inte finns. Jag trodde det skulle kännas deppigt att säga upp sitt medlemsskap men när jag hade gjort det idag var det bara otroligt skönt. Det känns helt rätt just nu! På tisdag nästa vecka ska jag till stallet istället.

Beachen har ändå gett mig otroligt mycket, bland annat massor med vänner. Och så gjorde sporten ju att jag träffade mannen i mitt liv! Här är vi på SM i Malmö 2010. Och nej jag är inte kort. Jag spelar/de ju beach. Jag är 177 cm men jag vet att det inte syns bredvid min parhäst.

Och på tal om hästar. Världens i särsklass mest fantastiska häst och finaste vän.

Annonser

4 thoughts on “Jag går till stallet istället

  1. Beachen finns ju alltid kvar om du får lust igen! Förstår att du inte vill åka strulande tåg, tar mycket kraft och energi som man inte får något för på sin begränsade tid!

  2. Beachen finns alltid kvar som sagt! Så tänker jag iaf 🙂

    Så fina och glada ni är på bilden från 2010! Grattis igen till förlovningen, blir jätteglad för er skull 😀

    PS. Kul att du skrev om Filibaba Smoothies. Är så pepp på vår två kommande appar också! Deadlinen i mitten av maj när ungen kommer är ganska så konkret. 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s