Erika <3 måndagsintervaller

Efter en morgon som startade svajigt med både dånande huvudvärk och en trasig blender (min prins lyckades åtgärda båda delar!) tog det sig när klockan blev lunch. Körde höstens och numera även vinterns måndagsfavorit: 45 kvalitativa spinningminuter för Jessica.

Idag cyklade vi en loop med tre trappsteg, upprepade fyra gånger, vilade fyra minuter och upprepade sedan samma loop tre gånger till.

Har ritat av Jessicas whiteboard-bild. Ingen pedagogisk cred till mig alltså.

På första trappsteget låg vi på ungefär 75 % av maxpuls i 90 sekunder. Här ska det bara vara skönt jobbigt och du ska känna det som att du orkar hålla på hur länge som helst. På andra trappsteget ökade vi intensiteten till 80 % av max. Nu ska det vara jobbigare men du ska orka hålla den här kadensen med samma motstånd i ungefär en timma. På sista trappsteget låg vi på något Jessica kallade för –AT – ett begrepp dittills okänt för mig men som betyder att du ska ligga precis under din mjölksyratröskel. Vi tränade alltså på att höja vår mjölksyratröskel. Kör du för hårt och drar på dig mjölksyra tappar du hela poängen med träningspasset.

De här nivåerna är ganska knepiga att hitta – det blir lätt antingen för tungt eller för  lätt. Under den första loopen trodde jag seriöst att det var något fel på min pulsklocka. Jag var bara snäppet ovanför död och väntade på att något skulle hända. Inget hände. Jag funderade på om jag höll på att bli sjuk men då hade ju pulsen snarare varit hög. Jag fick laborera mig fram till en lagom nivå där musklerna i benen var överens med hjärtat om vilken nivå som gav rätt puls men utan mjölksyra*. Först nån gång under tredje loopen låg jag på precis de nivåer jag ville. Men sen valde jag att strunta i den där klockan och istället börja känna efter själv. Känna efter ja.

Jag springer eller cyklar ungefär 50 % av gångerna med pulsklocka och 50 % av gångerna utan. Jag tycker det viktigaste är att lära känna sin kropp, att känna hur olika saker känns och vid olika tillfällen och med olika förutsättningar. Vet man det kommer man väldigt långt. I dag när jag började känna efter kände jag att det ju kändes riktigt bra. Jag sneglade ner på klockan ibland bara för att få ett facit och hade rätt varje gång.

En pulsklocka kan vara bra att ha längs med vägen, för att stämma av dina känslor och se dem som siffror. Men ganska snabbt kommer du att upptäcka att du vet lika mycket om dig själv som din klocka. Vissa hävdar att en pulsklocka är bra för att den indikerar om du håller på att bli sjuk (hög puls vid liten ansträngning), men ärligt talat – jag känner sådant också. Och det tror jag även du gör.

*För två veckor sedan hade jag det ytterst vanliga problemet att jag blev trött lokalt i musklerna men inte lyckades trycka upp pulsen. Typisk grej när du är sliten. Det slapp jag däremot idag!

Annonser

2 reaktioner på ”Erika <3 måndagsintervaller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s